fbpx

Vad är skillnaden mellan att ta blodprover inom Funktionsmedicin och Sjukvården?

En viktig skillnad mellan funktionsmedicin och traditionell medicin är vilka typer av blodprover vi väljer och hur vi tolkar blodprovssvaren – inom funktionsmedicinen tar vi oftast fler analyser ex. fler vitaminer och mineraler.
Vid svar av blodprover inom sjukvården så rapporteras dessa inom referensintervall, dessa baseras på värden som hämtats från individer som ingår i en population som idealt sett är friska.
Vi använder oss av sjukvårdens bredare referensintervall men har snävare beslutsgränser det vi kallar ”Optimalt intervall” eller patientens eget normalområde.

”Patientens eget normalområde är alltid snävare än referensintervallet.” Källa Synlab om referensintervall.

Vid svar av blodprover inom sjukvården så rapporteras dessa inom referensintervall, dessa baseras på värden som hämtats från individer som ingår i en population som idealt sett är friska.
De optimala intervallet varierar för olika mätvärden och är inte en exakt vetenskap men om man har ett startvärde för en patient kan man upptäcka avvikelser från det värdet över tid, till exempel vid årliga hälsokontroller

Vad menas med ”referensintervall” och ”beslutsgränser” ”optimalt intervall”

  • Referensintervall: Exempelvis Blodvärde/ Hb för en kvinna i 65 års ålder är referensintervallet 117-153. Detta betyder att 95%av alla i referensgruppen hade värden inom detta intervall.
  • Beslutsgränser är däremot resultat från kliniska studier där man tar hänsyn till vilka värden som förknippas med ökad risk för sjuklighet och/eller dödlighet över tid. Ett exempel där beslutsgränser är viktigare än referensintervall i rutinsjukvården är faste-blodsocker (fP-glukos) och långtidsblodsocker (B-HbA1c).
    Beslutsgränser spelar en viktig roll i sjukvården när det gäller diagnostisering, att ta ställning till olika utredningar, val av behandling, prognoser och riskbedömningar.
  • Optimalt referensvärde är en snävare beslutsgräns, vårt mål inom funktionsmedicinen är att de underliggande systemen ska fungera optimalt.

Att använda det ”Optimala referensvärdet” ger våra patienter ett bättre resultat än om man bara använder sig av de bredare referensintervallen.

Inom Funktionsmedicinen är varje patient unik med sin egna biokemi och inte ett medelvärde. Att se till helheten är en viktig del för den individuella bedömningen och åtgärderna. Det optimala referensintervallet varierar för olika mätvärden och är inte en exakt vetenskap men om vi har ett startvärde för en patient kan man upptäcka avvikelser från det värdet över tid, till exempel genom årliga hälsokontroller.

”…Kliniskt relevanta koncentrationsförändringar av en komponent kan alltså upptäckas betydligt tidigare om man jämför en individs resultat över tid, än om man jämför med referensintervallet…” Källa Synlab om referensintervall.

Detta ligger helt i linje med det starkt individualiserade arbetssätt som används inom precisionshälsa och funktionsmedicin.

Inom Wholesum använder vi oss av två ackrediterade laboratorier för blodprover; Unilabs samt Synlab.

Kom i kontakt